En sak jag har tänkt på:
Hur en föreställer sig något, innan en har någon möjlighet att veta hur det kommer att vara, och hur det sedan blir skiljer sig ju av naturliga skäl från varandra.
Låt mig illustrera: Innan jag kom hit, till San Francisco, (för den som missat att det är där jag är) så tänkte jag väldigt mycket på hur det skulle vara här. Jag föreställde mig hur mitt hem skulle se ut och hur jag skulle gå mellan mitt och familjens hus, och även hur deras hus skulle se ut. Att de idéerna inte liknar verkligheten särskilt mycket är ju inte så konstigt. Den bild jag hade innan var ju bara någon slags hopkok av hus jag sett, min tanke om hur det ser ut i Californien etc.
Men det som slår mig nu, när jag tänker på det, är att de två bilderna nu inte flyter ihop, utan den andra, fantiserade, versionen lever liksom kvar i mitt huvud, som en parallell till det som är. Som att jag fortfarande ibland tänker den bilden, fast jag nu vet hur det egentligen ser ut. Så brukar det ofta bli för mig när något jag fantiserat om/ tänkt mig innan det hänt inträffar. Som att idén, föreställningen fått ett eget liv.
Hur är det för er?
Eftersom jag inte har intrenet hemma just nu är detta inlägg inte helt färskt, men det får bli så här tills vidare. Det här är ifrån 16/12:
Sen jag kom hit har jag använt mig av någon annans icke lösenordsskyddade internetanslutning. Den funkade så pass länge att jag började lita på den istället för att kolla upp hur jag skulle få en egen. Det var dumt. För nu sitter jag här utan internet, vilket knappast kan beskrivas som annat än värdelöst. Nu är jag helt beroende av WiFi på diverse caféer.
I helgen var Kristin och hennes syster Bonnie här. Vi shoppade en del och tog oss ned till Fishermans Wharf, när vi väl kom ned till bryggan där det går att se sjölejonen spöregnade det. I sidled. Men det var trevligt ändå, och sen åt vi på deras hotellrum, och gick till Castro för att hitta en bar, alla vi hittade var dock proppfulla, eller öde. Jag blev faktiskt litet förvånad över vilket litet område det rörde sig om. Hursomhelst, vi åkte tillbaka till området nära Union Square (=city) och hittade en diner där det gick att få en öl.
I söndags lagade vi mat hos mig. Allt som allt var det väldigt bra, och jag ser verkligen fram emot att Kristin kommer hit igen i mellandagarna.
Just nu har jag litet för mycket uppsatsångest för att hitta på så mycket spännande upptåg, men eftersom jag har inlämning på fredag, och sen ska prata med min handledare på måndag, så har jag ju helgen fri, så om vädret är bra ska jag göra någon rolig utflykt tänkte jag. Kanske till Golden Gate Park, eller Oakland. På något vis tänkte jag iaf fira min födelsedag, i efterhand. Så det så.
Idag är fyra dagar sedan jag kom hit. Så jag tänkte det kunde vara dags att rapportera litet om vad jag haft för mig:
Onsdag:
Landar i ett skymningsvackert San Francisco efter att ha suttit stilla i nästan elva timmar. Trött, ont i huvudet, hungrig (litet dåligt med vegomat på planet...).
Blir utfrågad av en läskig tullkontrollant och nästan inte insläppt i landet.
Blir hämtad, barnen verkar glada att se mig och klänger och ställer frågor, och genast känns allt litet bättre.
Torsdag:
Pappan och barnen visar mig runt. På eftermiddagen går vi till Union Square och åker skridskor. Jag har inte åkt på flera år och imponerar på mig själv med att faktiskt kunna hålla balansen. Skridskobanan är jättefin, ligger mitt inne shoppingkvarteren, med hur mycket glittrig julskyltning som helst, musik, stora julgranar och palmer med julslingor, discoljus på isen. När det börjar mörkna blir det alldeles magiskt.
När de åker hem, går jag runt och tittar i litet affärer, egentligen alldeles för trött och hungrig för att ta in något överhuvudtaget. Men jag hittar en bokhandel, och sådana går ju inte att motstå.
Gender Studies-sektionen står alldeles brevid Lesbian Fiction med titlar som “Femme Noir”. Nästa sektion är Gay- and Transgender Studies, där hittar jag bland annat “Lesbian Sex Guide” och relations-själv-hjälps-böcker för flator.
Den här staden gör mig lycklig.
Fredag:
Hängde med barnen i parker, fick nycklarna till min lägenhet, och handlade litet. Glömde såklart bort hälften jag skulle ha. Känner mig inte tillräckligt hemma än för att riktigt bege mig någonstans på kvällen, dessutom är jag fortfarande ganska zonkad av tidsskillnaden, så jag åt ungefär en miljon chokladdoppade minimunkar och tittade på Buffy tills jag däckade.
Idag: En jobbig dag idag, känslomässigt. Min första lediga dag, och jag borde antagligen ut och turista. Men det är inte riktigt vad jag känner för idag, eftersom det är den 5:e december och alla mina tankar är i Sverige. Det jag mest känner för är att sitta och gråta. Kanske tar jag en promenad och tänder ett ljus.
Ps.
Jag har inte riktigt lyckats föra över bilder till datorn än, (ny dator) men de kommer så snart jag listat ut hur en gör.
